Jag ska inte neka att jag fällde en tår, för det gjorde jag. Igår såg jag för första gången, efter år av väntande och längtande, One Direction på riktigt. Jag kan fortfarande inte fatta det, och kännslorna är rättså osäkra för tillfället. Samtidigt som jag är så sjukt underbart lycklig över att ha få se dom, så känner jag mig tom på något sätt.

Jag har väntat på att få se dom sedan deras första framträdande på x-factor 2010, och nu så är det plötsligt över. Det var helt otroligt, och det finns lixom inga ord till att beskriva hur lycklig jag var. Och tro det eller ej, men Louis var faktiskt snyggare i verkligheten... hur det nu kunde vara möjligt?