This summer has been a summer without its like. Since the first free day after school, I have been constantly occupied by various adventures. It started just a few days after we had got our vacation. Early in the morning i brought my suitcase with me and together with my best friend Olivia, we headed to Arlanda airport. A few hours later we found ourselves starving at Stansted airport, heading for the nearest McDonald's. After filling our bellies with food, we took our suitcases, jumped on the nearest train and began our journey to Brighton. We had to change train three times before we finally arrived at our destination; tired, happy and with our bellies filled with chocolate. 

The day after our arrival we met up with our two friends, Sandy and Molly, who had come to brighton the day before, directly from Edinburgh, Scotland. Together, we spent our days in "London by the sea" eating, drinking, shopping, gossiping, laughing and shopping a little more. The weather was absolutely amazing and we had an amazing time together before it was time for us to go back to Sweden.

 

Well back in Sweden, I had about 12 hours to repack my stuff, eat, and sleep bofore it was time for me to go on my second adventure. In the morning at the 25th of July, I was ready. Together with a bunch of friends, we drove off to what would be the five most dirty, fun, amazing and drunk days of my life. Yes, it was time for the festival of the year; Bråvalla. 

De senaste två veckorna har jag varit lite frånvarande, jag vet. Just nu lever jag i skolan, sisådär 10-12 timmar per dag, och konstigt nog så älskar jag det. Plugget öser över mig, men som tur är trivs jag som fisken i vattnet bland mina vänner i skolan, och på något sett så överlever jag. Med motivationen bra betyg och drömmarna om universitet i Skottland ska jag klara detta. Om några veckor har halva min gymnasietid gått, och även fast jag är otroligt taggad på att ta studenten, så känner jag att ett och ett halvt år kvar är helt okej.

 

Som ni kanske då förstår så finns det inte så mycket tid över för att blogga. När jag inte är i skolan och pluggar så är jag hemma och pluggar, träffar kompissar eller tränar. På något sätt går livet ändå runt, och ska jag vara helt ärlig så har jag inte saknat att blogga särskilt mycket. Det har ju inte riktigt funnits något att skriva om.

 

Eller jo, på tisdagen efter lovet åkte jag å ännu en konsert. Även denna gång var det på Fryshuset, men det var Imagine Dragons som ståd på scen. Så häftigt och galet bra!

 

På torsdagen åkte jag och några vänner upp till Stockholm för att spendera dagen där innan konserten på Fryshuset på kvällen. Så mycket spenderande blev det dock inte, men konserten... Åh, det var underbart.

Om inte annat så känner ni säkert igen Mike Rosenbergs (Passengers) låt Let Her Go som blivit galet populär på sendare tiden. Åh ja, den är fin, men har ni hört alla andra låtar? Jag hoppas att ni har det, för annars går ni miste om något. Passenger har länge varit en av mina favoriter, så att se honom live var helt underbart.

Allt var så fint. Hur han snackade om en massa viktiga och oviktiga saker under hela konserten, hur tyst publiken ibland var så att man till och med hörde luftkonditioneringens surr, och hur vackert det var när alla plötsligt började sjunga. Jag hoppas att ni var där, och om inte så hoppas jag att ni får chansen att se honom någon annan gång!

 

Hej kära ni och tack för de fina komentarerna på mina senaste inlägg. Jag blir så glad över den positiva respons jag får och det gör bara att jag vill blogga ännu mer!

 

Här kommer några härliga semesterbilder från veckan i Bosnien! P&k

Andra dagen var vi i en liten stad vid namn Saint Émilion. med endast 2000 Det var hur mysigt som hellst och det var nog där som jag tog mest bilder på hela semestern. Därför bestämmde jag mig för att del tre av semesterbilderna skulle ägnas helt åt den staden. Kram

Jag ska inte neka att jag fällde en tår, för det gjorde jag. Igår såg jag för första gången, efter år av väntande och längtande, One Direction på riktigt. Jag kan fortfarande inte fatta det, och kännslorna är rättså osäkra för tillfället. Samtidigt som jag är så sjukt underbart lycklig över att ha få se dom, så känner jag mig tom på något sätt.

Jag har väntat på att få se dom sedan deras första framträdande på x-factor 2010, och nu så är det plötsligt över. Det var helt otroligt, och det finns lixom inga ord till att beskriva hur lycklig jag var. Och tro det eller ej, men Louis var faktiskt snyggare i verkligheten... hur det nu kunde vara möjligt?

 

Vilken kväll! Igår var det äntligen dags för den efterlängtade konserten. Jag, Emina och Sofie var på Club 700 här i Örebro och fick uppleva en underbar konsert framförd av The Hives. Stämmningen var på topp och vi fick de bästa platserna - längst fram i mitten! Som förband spelade The Fume, ett väldigt bra band men som aldrig riktigt fick publiken med sig. Det var synd, men det blir väl ofta så när man vet att man väntar på något annat...

 

The Hives, oj oj oj alltså. De levde verkligen upp till sitt omdömme -  världens bästa liveband.

De hade hela tiden kontakt med publiken och det var aldrig en tyst sekund.

Det går inte riktigt att beskriva kännsorna. Efter en hel del närkontakt, handhållanden och ett blink med ögat från Pelle när jag slängde en slängkyss var lyckan på topp. Det känndes som världens längsta samtidigt som världens kortaste konsert, och när det var slut så önskade jag att det kunnat börja om från början.

 

Om ni någonsin får chansen att se The Hives, tveka inte! Det spelar ingen roll om man är ett fan eller aldrig hört dom förut, man dras definitivt med i energin. Detta var det bästa jag sett på länge, om inte någonsin!